Hyggesbränning främjar både skogens tillväxt och dess mångfald

Målet med hyggesbränning är att vårda både skogen och miljön. Hyggesbränning kräver omsorgsfull planering samt yrkesskicklighet, noggrannhet och beaktande av väderförhållanden vid bränning.
​På UPM:s fastigheter i Äänekoski och Ruokolax har man bränt avverkningsområden: omkring 6 hektar i Äänekoski 24.4 och drygt 8 hektar i Ruokolax 28.4. Målet med hyggesbränning är att vårda både skogen och miljön.

Hyggesbränning kräver omsorgsfull planering samt yrkesskicklighet, noggrannhet och beaktande av väderförhållanden vid bränning. Vanligtvis avgränsas området för hyggesbränning med en brandgata och korridor. Brandgatan är en 1–4 m remsa med barlagd mineraljord i utkanten av området för hyggesbränning. Brandgatan stoppar markbrandens framfart.

Hyggesbränningens målsättningar gällande skogsvård:

De viktigaste skogsvårdsmålsättningarna är skogsförnyelse och förbättrad tillväxt. Bränning förbättrar växtplatsens närings- och värmeförhållanden. Vid hyggesbränning bränns största delen av hyggesresterna och en del av humuslagret.

Detta frigör näringsämnen ur hyggesresterna och humuslagret, samt minskar surheten i marken för årtionden framåt. När det värmeisolerande humuslagret blir tunnare, förbättras markens värmeförhållanden. Konkurrensen bland markväxtligheten minskar också under några år efter bränningen. Skogsodlingen underlättas genom att hyggesrester som stör arbetet bränns.

Hyggesbränningens målsättningar gällande naturvård och mångfald:

För skogar i naturtillstånd har skogsbränder varit ganska vanliga och framförallt skog på torra momarker har ofta brunnit regelbundet. Därför finns det arter som specialiserat sig på brända områden och är beroende av bränt trämaterial. En stor mängd av barrskogsbältets skogsarter har anpassat sig till ett liv på trä som förkolnat efter bränder eller skadats av svedjebruk, eller på bränd mark.

I den senaste klassificeringen av utrotningshotade arter finns det över 120 antingen hotade eller nära hotade arter som lever i skogsbrandsområden, de flesta av dem ryggradslösa. Enligt uppskattningar drar också hundratals växt-, svamp- och insektarter nytta av svedjebruk eller skogsbränder. Till följd av effektiv brandbekämpning och minskat skogssvedjebruk har arterna på brända områden blivit mer sällsynta. Genom bränning strävar man efter att upprätthålla livsmiljön för hotade och nära hotade arter.

Arter som drar nytta av bränd livsmiljö

Kärlväxter: mosippa, svedjenäva
Aphyllophorales: skorpticka
Rätvingar: trumgräshoppa
Skalbaggar: vithornad barkskinnbagge, slät tallkapuschongbagge, kolsvart trädbasbagge
Lavar: vedskivlav, vårtlaven verrucaria carbonella
Svampar: stenmurkla
Sporsäcksvampar: glödskål

Fråga mer om hyggesbränning av UPM:s skogskundsansvariga.